La Bella Italia - matglädje och yoga i Italien

Tänk att det är redan augusti? Sommaren har susat förbi och mina blogginlägg som jag skrivit har blivit i drafts-foldern. Men efter en lyckad semester är jag ivrig att ta i med nya tag. Ibland behöver man en paus och få en chans att dra efter andan.

Jag hade en sådan enorm tur att min goda vän Emma bad mig med på en yogasemester tillItalien och det var så jag började semestern. Vad bättre än att få resa bort genast från ens vardag, till Italien (som jag älskar) och få färdiglagad mat och ännu lära sig om yoga därpå. Jag är nämligen ingen hängiven yogi överhuvudtaget. Har testat på några timmar här och var, men aldrig blivit biten av det. Det faktum att jag är ungefär lika vig som en sågbock kan ha också något att göra med det...

Veckan organiserades av Emmas yogalärare i England, en italienska vid namn Alessandra Pecorelli och platsen vi färdades till var ca 60 km norr om Rom, vid Lago di Vico i en by som heter Ronciglione. Godset vi bodde på heter Relais Villa Lina och är ett alldeles underbart gods som tillhört ägarinnan Paola Iglioris släkt länge.Sedan några år tillbaka har Paola öppnat godset också till utomstående gäster. Atmosfären på godset är mycket speciell. Det är svårt att sätta fingret på det exakt, men jag i alla fall trivdes där från första stund. Till skillnad från våra nordiska gods och gårdar fanns det ingen riktig stor huvudbyggnad gentemot vilket alla andra byggnader bleknade. Byggnaderna var också utspridda på godset med flera hundra meter mellan vissa hus. 

Här bodde vi och åt frukost och lunch

På gården fanns en massa vinrankor, kiwiträd, fikonträd, hasselnötsträd, olivträd, enorma buskar med lavendel och rosmarin. 

Lavendelbuskar

Rosmarin vid sidan om hela gången

Vinrankor, blev helt tagen av dem och tog en massa bilder

Vyn från vår yogastudio

Våra dagar följde en något så där tidtabell med frukost vid kl 9, yoga 9.30-11.00. Sedan lunch från ca 13 (lunchen varade mellan en och tre timmar lite beroende på vad som hände på godset), kvällsyoga kl 18.15-19.15 och sedan middag kl 20. Det här verkar ju rätt så strukturerat, eller hur? Nå, man ska nog minnas trots allt att vi var i Italien så alla tider var ganska flexibla. Skönt så. Vi var ju trots allt på semester. Yoga som vi gjorde under veckan var Vinyasa Flow, en mycket dynamisk form av yoga. Jag var den enda novisen där och gjorde bäst jag kunde. Men med en bra lärare antar jag att vem som helst kan delta, för sågbocken jag fick bra råd om vad jag skulle göra eller ändra på för att kunna göra rörelsen korrekt. Sånt här gjorde jag ej...

Obviously not me, det här är Alessandra - vår lärare

Men jag kan lugnt säga att jag tyckte om yogan vi gjorde. Det var en helt fantastisk att röra på sig, utmana sig själv och stretcha varje dag. Jag har tagit som mission här hemma att hitta en bra timme att gå på för att fortsätta med yogan. Så här såg jag ut efter typ alla timmar, svetten bara drypte...

Lovely me... ;)

Ja, jag tror det blivit klart att stället var underbart. Nu ska jag prata om maten. OMG kan jag bara säga - finns det så god mat, som samtidigt är så enkel. Har alltid älskat det italienska köket just p.g.a. enkelheten, men förälskade mig bara mer i det nu. Jag var lite osäker före vi åkte på semestern om jag skulle orka "leva yogiliv" hela veckan utan annat program, så jag hade lite hört mig för om man kunde få titta in i köket och få lite lektion i matlagning - och det fixade sig. Kan för övrigt säga att jag nog var alldeles nöjd med att leva "yogiliv" hela veckan, saknade verkligen inget tilläggsprogram förutom yoga, mat, relaxing, gelato (viktigt!).

Så en eftermiddag tassade österrikaren Simona och jag till restaurangen, som drivs av en alldeles underbar kvinna vid namn Francesca Monacelli. Hon driver en av restaurangerna på Villa Lina det här året (det finns två) och lagade helt underbar mat åt oss hela veckan. Meningen var att Simona och jag skulle få lära oss lite mer om pasta den här dagen. Vi började med att gå till köksträdgården efter zucchini och zucchiniblommor. Dem tvättade vi och skar sedan i små fina bitar.

Fiori di Zucchini 

Jag älskar zucchini, men har faktiskt aldrig använt blomman till något. Den lär vara god friterad, gott med mozzarella, man kan sätta det på pizza. Det kom tusen förslag vad man kunde göra med det.

Efter att vi skurit zucchinin stektes den i olja. Extra virgin olive oil menade Francesca att man ska användas till allt. Simona och jag frågade att vi båda hört att olivolja inte tål värme så bra, men det ville Francesca inte höra talas om. Till allt användes oliovolja, förutom till att fritera, då ska man använda solrosolja. Efter zucchinin stektes löken - skilt. Hemma i mitt eget kök skulle jag ha börjat med lök, sedan kastat zucchinin där på - och bränt löken. Löken behöver nämligen inte stekas lika länge som zucchinin. När man stekte zucchinin och löken skulle man samla dem på framsidan av stekpannan och med en kvick handrörelse skapa en rörelse så att grönsakerna for runt i pannan.

Simona testar

Färdigstekt zucchini

Samtidigt som man håller på med detta kokar man upp vattnet till pastan. Kom ihåg att pasta ska koka i mycket vatten så ta fram din största kastrull och minns också att salta pastavattnet med grovt havssalt innan du sätter med pastan. Min största newsflash under denna kökssession kom från pastakokningen. Jag menar, jag tycker om pasta och lagar pasta rätt så ofta. Tycker mig ha blivit bättre och bättre på kokningen MEN jag har aldrig kokat pastan halva tiden i kastrullen och därefter lyft pastan tillsammans med såsingredienserna i stekpannan tillsammans med ett par skopor av kokvattnet.

Pastan förflyttad till stekpannan och på med lite kokvatten

Och det låter så rätt ju. Pastan kokar den sista tiden med såsen, i vattnet den ska koka med. Kokvattnet innehåller stärkelse som frigörs från pastan när vattnet kokar. När pastan börjar bli färdig ska du tillägga riven parmesanost till såsen, denna blir till en slags "grädde" för såsen och ger bra smak. Och sist men absolut inte minst, 30 sekunder innan servering ska du spritsa lite olivolja med i såsen och blanda om. Den här såsen är idiotsäker. Nästan i alla fall. Det svåra är lite att ha koll på när pastan kokat ungefär halva tiden, för jag tycker att tiderna som står på pastapaketen är rätt generösa och pastan allt som oftast är klar innan paketets tid gått. Det här pastareceptet kan man göra på vilken grönsak som helst. Jag har hittills testat att göra det med zucchini, morötter och fänkål. Alla vinnare. Fänkålspastan blev ännu mer en vinnare när man tillsatte lite knaprigt stekt bacon med i såsen. Andra alternativ är svampar, pumpa, selleri etc.

Här är vår färdiga portion

Här ovan var vår färdiga portion, eller en av dem. Francesca visade nämligen olika variationer på samma zucchinipasta som vi just gjort. Den här var min favorit. Den färdiga pastasåsen har fått lite saffran på sig som dekoration. NAM säger jag.

Vi gjorde faktiskt några andra rätter också, men för att hindra det här inlägget från att bli två kilometer långt så slutar jag snart. Det enda som jag kanske vill ännu säga är att under veckan där fick vi äta flera gånger aubergine (äggplanta). Jag älskar också aubergine, som heter melanzana på italienska. I Finland tycker jag maträtter med aubergine blir ofta till en grå mössö (=mos), men i Italien fick vi aubergine i de underbaraste former. Min favorit var friterad aubergine. Guud så det var gott. Det har jag testat här hemma också och den feedback jag fått här av nära och kära har varit mycket bra.

Melanzane fritti

Melanzane con pomodori (vet inte rätterns riktiga namn) :)

Melanzane parmigiana

Jag älskade den här maten så mycket att väl hemma i Finland marcherade jag in på Akademen och köpte Saku Tuominens bok "Basta!. Jag hade hans tidigare bok Aglio & Olio, som handlar om pasta från förut och har gillat den skarpt. Nu är det bara att fortsätta på både yogaresan samt den italienska matresan. Jag förutser en tråkig framtid. Not.