Seglarfrallor och ett finskt mästerskap

Vilket roligt veckoslut! För det första när har vi haft så här varmt och fin i mitten på september? Och ännu bättre har fått spendera veckoslutet ute på sjön. Vi hade "reunion" med vårt seglingsteam och deltog i damernas finska mästerskap i match racing på NJK under helgen. Vi slutade träna aktivt i 2009 men har efter det seglat någon tävling per år tillsammans. Vi räknade att teamet varit tillsammans i 11 år den här sommaren. Det var en rolig tävling för några andra "äldre" team (inte för att vi är gamla eller nåt) deltog också, men också nyare team. 

Ivriga seglare på väg ut till sjöss

Det kändes nog i kroppen att man inte tävlat med det här på en tid. På lördagen ökade vinden från noll på morgonen till över 6 m/s på eftermiddagen, vilket redan började kännas rätt bra i armarna. Efter första dagens tävlingar kom jag hem och slängde mig i soffan, försökte stretcha musklerna men tog också en burana mot muskelvärk i armarna och sov 10 timmar nästa natt. På söndagen blåste det rätt bra ända från morgonen, men vinschade med fock, så man orkade igen. Finalmatcherna var så spännande och så tighta att man inte tänkte på att orkade man eller ej. Och det lönade sig för vi vann GULD! Hurra för oss! Någon kan kanske undra hur man kan vinna finska mästerskap med att inte träna, men vi har tränat i så många år med de här båtarna och tillsammans så vi behöver inte träna mera. 

Finalmatchen

HÄÄÄNG! skrek någon i båten...

Rätt tight var det... eller mycket tight! 

Sista övremärkesrundningen

Vårt glada team (Från höger; Livia, Crie, Mickan och jag)

På lördagen hämtade jag med mig nybakade semlor till teamet. Jag tänkte jag måste, för förra året när vi deltog i en tävling så missade jag söndagens tävling för jag blev sjuk och jag bakade semlor hemma medan de andra stretade på sjön. Kanske det var på grund av semlorna vi orkade så bra, ha ha! 

Seglarfrallor

Ca 16 st

460 g vatten

250 g surdeg ( jag matade min surdeg med Gottländskt fullkornslantvete, har du inte det här kan du använda grahamsmjöl)

200 g Gottländskt fullkornslantvete

100 g havremjöl

450 g jästbrödsmjöl (mörkt vetemjöl)

20 g salt

Jag blandade allt ihop och lät maskinen röra ingredienserna samman i kanske 10 minuter, så att ingredienserna blandats. Degen ska inte knådas i det här skedet. Låt degen vila i 1 timme.

Efter vilan ska degen knådas, det vill säga om du läst min blogg tidigare så nu ska degen harmoniseras. Ingredienserna är vid det här laget inte jämnt fördelade i degen. Knåda degen i maskin under 10 minuter. Hur länge du knådar är beroende av hur elastisk du vill att degen ska bli. När degen är färdigknådad, låt den jäsa i en plastpåsar med lock i 2 timmar. Du kan låta den jäsa mer om du vill. Efter 2 timmar formar du degen till semlor/frallor och ställer dem på bakplåtar med bakplåtspapper. Jag toppade semlorna med solrosfrön och vallmofrön. Låt semlorna börja jäsa i rumstemperatur så att jäsningen kommer igång, sedan kan du ställa dem i kallt t.ex. över natten. Jag satt plåtarna i plastpåsar och på balkongen för natten. OBS! Kolla nattemperaturen innan du sätter dem dit. Om det är för kallt, ställ dem i kylskåpet, men det är viktigt att jäsningen startar så låt dem stå ca 30 minuter i rumstempertur innan de hamnar i kyla. 

Nästa morgon, ställ ugnen på 250 grader och ta ut semlorna från kylan i rumstempertur. Grädda semlorna i ca 15 minuter. Semlornas gräddningstemperatur är beroende på hur stora semlor du gjort, så håll ett öga på dem. De ska få ordentligt ned färg och bottnen på semlorna ska bli så pass hårt att man kan lite knacka i det och det låter ihåligt inuti (jo jag vet, det är svårt att göra när de är heta...).

Sittbrunnsmellanmål

Jag hann inte fylla semlorna så tog bara med pålägg och smör förstås!

Jag tror det här var det snabbaste inlägget jag skrivit någonsin. Kanske lite överlopps adrenalin i kroppen. Bra, för det kommer att behövas de nästa två timmarna som jag ska spela tennis. Tänker gå dit med min medalj runt halsen.

La Bella Italia - matglädje och yoga i Italien

Tänk att det är redan augusti? Sommaren har susat förbi och mina blogginlägg som jag skrivit har blivit i drafts-foldern. Men efter en lyckad semester är jag ivrig att ta i med nya tag. Ibland behöver man en paus och få en chans att dra efter andan.

Jag hade en sådan enorm tur att min goda vän Emma bad mig med på en yogasemester tillItalien och det var så jag började semestern. Vad bättre än att få resa bort genast från ens vardag, till Italien (som jag älskar) och få färdiglagad mat och ännu lära sig om yoga därpå. Jag är nämligen ingen hängiven yogi överhuvudtaget. Har testat på några timmar här och var, men aldrig blivit biten av det. Det faktum att jag är ungefär lika vig som en sågbock kan ha också något att göra med det...

Veckan organiserades av Emmas yogalärare i England, en italienska vid namn Alessandra Pecorelli och platsen vi färdades till var ca 60 km norr om Rom, vid Lago di Vico i en by som heter Ronciglione. Godset vi bodde på heter Relais Villa Lina och är ett alldeles underbart gods som tillhört ägarinnan Paola Iglioris släkt länge.Sedan några år tillbaka har Paola öppnat godset också till utomstående gäster. Atmosfären på godset är mycket speciell. Det är svårt att sätta fingret på det exakt, men jag i alla fall trivdes där från första stund. Till skillnad från våra nordiska gods och gårdar fanns det ingen riktig stor huvudbyggnad gentemot vilket alla andra byggnader bleknade. Byggnaderna var också utspridda på godset med flera hundra meter mellan vissa hus. 

Här bodde vi och åt frukost och lunch

På gården fanns en massa vinrankor, kiwiträd, fikonträd, hasselnötsträd, olivträd, enorma buskar med lavendel och rosmarin. 

Lavendelbuskar

Rosmarin vid sidan om hela gången

Vinrankor, blev helt tagen av dem och tog en massa bilder

Vyn från vår yogastudio

Våra dagar följde en något så där tidtabell med frukost vid kl 9, yoga 9.30-11.00. Sedan lunch från ca 13 (lunchen varade mellan en och tre timmar lite beroende på vad som hände på godset), kvällsyoga kl 18.15-19.15 och sedan middag kl 20. Det här verkar ju rätt så strukturerat, eller hur? Nå, man ska nog minnas trots allt att vi var i Italien så alla tider var ganska flexibla. Skönt så. Vi var ju trots allt på semester. Yoga som vi gjorde under veckan var Vinyasa Flow, en mycket dynamisk form av yoga. Jag var den enda novisen där och gjorde bäst jag kunde. Men med en bra lärare antar jag att vem som helst kan delta, för sågbocken jag fick bra råd om vad jag skulle göra eller ändra på för att kunna göra rörelsen korrekt. Sånt här gjorde jag ej...

Obviously not me, det här är Alessandra - vår lärare

Men jag kan lugnt säga att jag tyckte om yogan vi gjorde. Det var en helt fantastisk att röra på sig, utmana sig själv och stretcha varje dag. Jag har tagit som mission här hemma att hitta en bra timme att gå på för att fortsätta med yogan. Så här såg jag ut efter typ alla timmar, svetten bara drypte...

Lovely me... ;)

Ja, jag tror det blivit klart att stället var underbart. Nu ska jag prata om maten. OMG kan jag bara säga - finns det så god mat, som samtidigt är så enkel. Har alltid älskat det italienska köket just p.g.a. enkelheten, men förälskade mig bara mer i det nu. Jag var lite osäker före vi åkte på semestern om jag skulle orka "leva yogiliv" hela veckan utan annat program, så jag hade lite hört mig för om man kunde få titta in i köket och få lite lektion i matlagning - och det fixade sig. Kan för övrigt säga att jag nog var alldeles nöjd med att leva "yogiliv" hela veckan, saknade verkligen inget tilläggsprogram förutom yoga, mat, relaxing, gelato (viktigt!).

Så en eftermiddag tassade österrikaren Simona och jag till restaurangen, som drivs av en alldeles underbar kvinna vid namn Francesca Monacelli. Hon driver en av restaurangerna på Villa Lina det här året (det finns två) och lagade helt underbar mat åt oss hela veckan. Meningen var att Simona och jag skulle få lära oss lite mer om pasta den här dagen. Vi började med att gå till köksträdgården efter zucchini och zucchiniblommor. Dem tvättade vi och skar sedan i små fina bitar.

Fiori di Zucchini 

Jag älskar zucchini, men har faktiskt aldrig använt blomman till något. Den lär vara god friterad, gott med mozzarella, man kan sätta det på pizza. Det kom tusen förslag vad man kunde göra med det.

Efter att vi skurit zucchinin stektes den i olja. Extra virgin olive oil menade Francesca att man ska användas till allt. Simona och jag frågade att vi båda hört att olivolja inte tål värme så bra, men det ville Francesca inte höra talas om. Till allt användes oliovolja, förutom till att fritera, då ska man använda solrosolja. Efter zucchinin stektes löken - skilt. Hemma i mitt eget kök skulle jag ha börjat med lök, sedan kastat zucchinin där på - och bränt löken. Löken behöver nämligen inte stekas lika länge som zucchinin. När man stekte zucchinin och löken skulle man samla dem på framsidan av stekpannan och med en kvick handrörelse skapa en rörelse så att grönsakerna for runt i pannan.

Simona testar

Färdigstekt zucchini

Samtidigt som man håller på med detta kokar man upp vattnet till pastan. Kom ihåg att pasta ska koka i mycket vatten så ta fram din största kastrull och minns också att salta pastavattnet med grovt havssalt innan du sätter med pastan. Min största newsflash under denna kökssession kom från pastakokningen. Jag menar, jag tycker om pasta och lagar pasta rätt så ofta. Tycker mig ha blivit bättre och bättre på kokningen MEN jag har aldrig kokat pastan halva tiden i kastrullen och därefter lyft pastan tillsammans med såsingredienserna i stekpannan tillsammans med ett par skopor av kokvattnet.

Pastan förflyttad till stekpannan och på med lite kokvatten

Och det låter så rätt ju. Pastan kokar den sista tiden med såsen, i vattnet den ska koka med. Kokvattnet innehåller stärkelse som frigörs från pastan när vattnet kokar. När pastan börjar bli färdig ska du tillägga riven parmesanost till såsen, denna blir till en slags "grädde" för såsen och ger bra smak. Och sist men absolut inte minst, 30 sekunder innan servering ska du spritsa lite olivolja med i såsen och blanda om. Den här såsen är idiotsäker. Nästan i alla fall. Det svåra är lite att ha koll på när pastan kokat ungefär halva tiden, för jag tycker att tiderna som står på pastapaketen är rätt generösa och pastan allt som oftast är klar innan paketets tid gått. Det här pastareceptet kan man göra på vilken grönsak som helst. Jag har hittills testat att göra det med zucchini, morötter och fänkål. Alla vinnare. Fänkålspastan blev ännu mer en vinnare när man tillsatte lite knaprigt stekt bacon med i såsen. Andra alternativ är svampar, pumpa, selleri etc.

Här är vår färdiga portion

Här ovan var vår färdiga portion, eller en av dem. Francesca visade nämligen olika variationer på samma zucchinipasta som vi just gjort. Den här var min favorit. Den färdiga pastasåsen har fått lite saffran på sig som dekoration. NAM säger jag.

Vi gjorde faktiskt några andra rätter också, men för att hindra det här inlägget från att bli två kilometer långt så slutar jag snart. Det enda som jag kanske vill ännu säga är att under veckan där fick vi äta flera gånger aubergine (äggplanta). Jag älskar också aubergine, som heter melanzana på italienska. I Finland tycker jag maträtter med aubergine blir ofta till en grå mössö (=mos), men i Italien fick vi aubergine i de underbaraste former. Min favorit var friterad aubergine. Guud så det var gott. Det har jag testat här hemma också och den feedback jag fått här av nära och kära har varit mycket bra.

Melanzane fritti

Melanzane con pomodori (vet inte rätterns riktiga namn) :)

Melanzane parmigiana

Jag älskade den här maten så mycket att väl hemma i Finland marcherade jag in på Akademen och köpte Saku Tuominens bok "Basta!. Jag hade hans tidigare bok Aglio & Olio, som handlar om pasta från förut och har gillat den skarpt. Nu är det bara att fortsätta på både yogaresan samt den italienska matresan. Jag förutser en tråkig framtid. Not.

Sommarpizza i gasugn

Detta var vår lunch på midsommarafton före den mera traditionella (men mycket goda) sillen, den rökta fisken från Börje i Nagu och nypotatisen. Midsommarfirandet skedde "traditionsenligt" på ljuvliga Hjortö i Korpo skärgård i gott sällskap. Och enligt tradition fick var och en, en "matnakki", dvs en måltid på sitt ansvar. Mitt ansvar var lunchen på midsommaraftonen. Jag har velat testa på att laga pizza jätte länge, men det har inte blivit av förrän nu. Jag tog med surdeg ut till skärgården, men på dagen D blev jag chicken och körde med jäst istället. Jag tog det säkra för det osäkra. Min tanke med pizzorna var att en gasugn värmer underifrån och det är superbra för pizza, men måste medge att jag var trots denna fina tanke lite osäker på om detta skulle bli bra. Helst ska man ju ha en pizzasten att baka dem på, men jag hade nog ingen plan på att dra mitt stenåbäke till Korpo. Snacka om tung packning då liksom... Min "bara det nödvändigaste"packning var tung nog utan en helvetes sten ännu.

Receptet på pizzadegen tog jag från Martin Johanssons bok "Bröd och pizza". Som tur har han lagt till ett lätt recept under namnet "enklaste pizzadegen". Den passade mig som nålen i ögat denna gång.

Pizzadeg

4 stora pizzor

8 g jäst

400 g vatten

25 g olivolja (2 msk)

600 g vetemjöl (ca 10 dl)

8 g strösocker (2 tsk)

12 g salt (2 tsk)

Rör ut jästen i vattnet och tillsätt därmed resten av ingredienserna. Degen behöver inte knådas utan bara blandas ordentligt. Låt vila i ca 45 minuter. Jag satte min bunke in i en plastpåse för att degen inte skulle torka. 

Efter 45 minuter ta upp degen på ett lätt mjölat bakbord och dela degen i fyra eller så många bitar som du vill göra pizzor. Forma varje bit till en boll genom att vända kanterna på degen in mot mitten så att ytan spänns. Lägg bollarna på en bricka och täck med plastfolie. Häll en droppe olivolja på degbollarna  så går det lätt att dra av plastfoliet senare. Låt jäsa i rumstempertur i ca 15 minuter, vill du ha mera tid före du lagar piazzorna ställ dem i kallt för att jäsa. 

Värm ugnen på högsta värme. Har du en pizzasten ska du ställa den i ugnen för att värmas tillsammans med ugnen. Har du ingen pizzasten så kan du göra som jag och ställa in en plåt i ugnen som också värms tillsammans med ugnen. När du sedan gräddar så ska du få in pizzan som ligger på bakplåtspapper på den heta plåten. Akta dig för att bränna dig. Du kan ta hjälp av en kall plåt för att få rätt storlek på pizzan och ställa den bredvid ugnen och plåten inuti ugnen och sen dra bakplåtspappret över på den heta plåten i ugnen. Igen är att pizzan ska komma i kontakt med en het yta direkt för att stekas snabbare och bli krispigare och godare.
Baka ut pizzadegen genom att antingen kavla från mitten ut mot kanterna. Jag hade ingen kavel så jag gjorde detta för hand. För en "first timer" var det rätt svårt faktiskt. Vet inte om det delvis berodde på att min pizzadeg jäste lite onödigt länge för jag drack lite drinks mellan varven. Men jag försökte göra dem till runda botten med så tunt botten som möjligt.  

Tomatsås

1 burk/tetra krossade tomater (helst ekologiska)

2 vitlöksklyftor

1 msk olivolja

2 tsk strösocker

Basilika, timjan

Salt 

Svartpeppar

Blanda alla ingredienser utom kryddörterna tillsammans och låt puttra i ca 5 minuter på låg värme. När färdigt mixa såsen med stavmixer eller tryck såsen genom en fin sil. Det här var inte superlativ, men det gick nog. Såsen som kom genom silen är lätt lite vattnig, så det kan åtgärdas genom att låta såsen koka ihop i 5-15 minuter, beroende på hur lös den. När man kokar ihop den blir smakerna i såsen mera intensiva. Det är bara att följa med såsen och låt den koka ihop så länge tills konsistensen på såsen är bra. När såsen är färdig kan du blanda in örtväxterna. 

Fyllningar

Parmaskinka och champinjoner

3/4 dl tomatsås

3-4 stora champinjoner skivade tunnt

100 g mozzarella

5-6 skivor parmaskinka 

Bred ut tomatsåsen på pizzaunderlaget. Använd hela underlaget, det är onödigt att lämna en stora kanter i pizzan. Fördela mozzarellan över pizzan. Sprid ut svampskivorna över pizzan och därmed parmaskinkan. In i ugnen med pizzan. Jag lade ut lite timjanskvistar över pizzan när den var klar att serveras.

Chorizo- och chilipizza

3/4 dl tomatsås

6-8 skivor chorizoskivor

1 chili (skivad, med kärnorna borttagna)

Bred ut tomatsås över poizzabottnet. Lägg ut korvskivorna och chilibitarna över pizzan. Baka i 5-10 minuter. Lägg på lite rucola över pizzan när den är klar.

Lunchen är serverad

Parmaskinkspizzan

Min chorizopizza fastnade inte på en enda bild, trots att om jag minns rätt var det den som fick mest beröm. Jag gjorde ännu en tredje fyllning, men den får bli till en annan gång.

En pizzabagerska

Som tur har vi vänner som Anderssons på Hjortö. Det är alltid lika underbart att få åka dit varje sommar. Ett besök till väntas ännu i slutet av denna månad. Det bästa med veckosluten där är sällskap av goda vänner, god mat, goda drycker, vackert väder (just det, alltid). Alla gånger jag varit där hjälps vi åt och lagar mat och ibland känns det som att vi flyttar oss från frukostbordet till att börja förbered lunchen med en sväng via bastun till middagsförberedelser. Men det är inget fel på detta. Vad är bättre än att få laga mat med vänner, snacka en massa goja, dricka drinks (viktigt!) och vara avslappnad (vilket varar ca en minut för sen har redan någon av ungarna slagit sig på nåt, hunden jagar höns eller what not, fniss...).

Vi går över daggstänka berg fallera...

Seglingstur för karlarna, glossy magazines för damerna

På lördageskvällen blev vi bjudna på fabulösa drinks till toner av Glenn Miller och andra gamla godingar från en alldeles tjusig resegrammofon. Vi försökte få till stånd en bild med Ida och grammofonen för att immitera His Master's Voice klassiska bild, men hundskrället ville inte samarbeta. Antagligen för att det kom musik ur grammofonen just då.

På lördagskvällen fick vi äta pulled pork enligt samma recept som här, coleslaw och grillade majskolvar. Anki hade pulla porken den i förväg och hämtat ut till holmen fryst. Funkade helt super.

Kocken lägger finishing touches på maten

Pulled pork - meine Damen und Herren

Det roliga var att jag hjälpte till på ett hörn och lagade samma hamburgerbröd som tidigare i vår. Det funkade också mycket bra att baka i gasugn. Bröden penslas ju med äggstrykning vilket gör att de får fin färg även i en gasugn, vilket ibland kan vara svårt.

Som Anki skrev i gästboken så gör Hjortö både människor (stora och små) och djur lyckliga. 

BFF's :)

Seuraa blogiani Bloglovinin avulla

Mjöläventyret börjar plus första brödförsöket

Jag lider av en liten skrivarsvacka. Det finns en massa tankar i mitt huvud, men tycker att det inte finns något det är värt att skriva om riktigt. Jag kan berätta dock att jag har börjar mitt mjöläventyr. För den oinvigde betyder detta att jag vill ta reda på den viktigaste ingrediensen i bröd; dvs mjölet. Jag tycker att det finns en stor lucka i mitt kunnande om mjöl, hur det produceras och vad krävs för bra mjöl etc. Luckan är stor, men har börjar en målmedveten färd mot mera kunnande.  Här i veckan har jag hittat tre böcker som jag läser här lite samtidigt. Få se vart det tar mig.

Det här mjöläventyret som jag påbörjat har också väckt ett intresse för brödets historia i Finland. Boken som heter Ruis (råg på finska) talar just mycket om detta. Jag hittade också en kortfilm, som berättar om det finska brödets historia. Filmen är gjord 1962 och heter "Tarina leivän historiasta". Filmen är tyvärr bara på finska... Enjoy! Jag rekommenderar filmen verkligen!

Den här veckan har jag också gjort mitt första testbröd med "grundreceptet" som vi fick på brödkursen av Sebastien. Jag kallar brödet för ett fast bröd med vete och råg. How inventive :D

Ett fast bröd med vete och råg

2 bröd

750 g fint ekologiskt vetemjöl

550 g fullkornsvetemjöl

200 g rågmjöl

700 g vatten

2 dl surdeg, matad med vetemjöl

45 g grovt havssalt

Min degkrater - första gången hemma

Någon minut senare

Jag alltså bara blandade in mjölet i vätskan. Degen blev jätte fast faktiskt, satte först bara 500 g vatten, men märkte snart att degen aldrig kan ta fast på allt mjöl jag hade på bordet så jag tillsatt 200 g. Degen blev trots det jätte fast. Det kan du se här:

Degen är klar för autolys

 Efter autolysen såg degen exakt likadan ut. Degen fortsatte att vara rätt hård. Jag kastade katten i bordet för att knåda degen - filmade det också faktiskt - men det blev nu inte en så bra representant at kattkastandet, så försöker göra en bättre film någon annan gång. Efter autolysen delade jag degen i två, ena brödet fick jäsa i jäskorg i ungefär 12 timmar och sedan gräddas. Det är brödet som finns högst upp på detta inslag. Det andra brödet ville jag testa att jäsa mycket längre så det åkte in i kylskåpet och gräddades 32 timmar senare än det första brödet, dvs brödet fick jäsa i 2 dagar. Detta borde vara en bra sak, men inte för det här brödet. Det blev inte en succé alls och tyvärr fick det brödets resa fortsätta i komposten. Stakin...

12 h:s brödet

Inuti - inkråmet ganska fast

Som kan ses på bilderna så har brödet jäst nog, men jag antar att jag missbedömde lite hur mycket mina mjöl skulle suga åt sig av vätskan. Tumregeln är ju att fint mjöl suger åt sig mer vätska en ett grövre mjöl. I am not defeated! I have merely started. Gott bröd blev det trots att konsistensen inte var den bästa. Jag ska återgå till mina böcker...

Glad midsommar! Använd flytväst!

Seuraa blogiani Bloglovinin avulla

En glad och trött brödnovis anmäler sig

Ja, jag vet - inte den underbaraste bilden på mig - men den passar till rubriken. Den här bilden är tagen elva på kvällen så belysningen är inte den bästa heller. Som tur inkludera min blog inte inslag och bilder  på "dagens utstyrsel", hehe. Här har jag just kommit hem och i famnen har jag ett bröd från kursen jag var på. Men vilken kurs sen!

Vår lärare Sebastien Boudet

Kursen tog sammanlagt 9 timmar uppdelat på två dagar. Och under denna tid bakade vi "bara" ett bröd var. Varför? Jo för att vi har gått igenom alla delar av bakningen ganska ingående, dvs allt från surdeg - vad det är, hur den lever, surdeg vs jäst, till mjölet, salt, vatten, göra deg, vila (autolys), knådning, jäsning av deg (hur länge ska vs kan en deg jäsa), snittning, gräddning etc. Jag har bakat i snart fyra år och kunde efter denna kurs konstatera att det finns SÅ mycket som jag inte vet och kan ännu. Detta gör mig helt galet entusiastisk. Vad roligt - det finns en massa att ta reda på ännu! Samtidigt gör det mig lite störd och lite arg; bakning handlar i korthet nämligen om biologi och kemi. Brödets huvudingrediens är ju mjöl och hur sädeslaget växer och hur mjölet malas har en stor inverkan på hurudant bröd man får i slutändan. Bra mjöl = bra bröd liksom. Den här delen har vi gått igenom i biologin i skolan och jag minns små delar men inte allt. Men no worries, jag kan och SKALL framförallt ta reda på det. Så det här det som jag blir störd på, dvs att jag inte minns detta, men vår lärare i biologi, Bosse, var helt ljuvlig och han väckte definitivt ett intresse för allt som hade med biologi att göra. Det som jag blir lite arg på är kemidelen; vi hade enligt mig en usel lärare i kemi som aldrig väckte något som helst intresse i mig i alla fall för ämnet. Kemi är det enda ämnet i skolan som jag fick vitsordet 6 (skala: 4=underkänt 10=bäst) i skolan. Jag tror jag kanske fick det höjt till en 7:a i avgångsbetyget. Det är säkert fel att skylla bara på läraren, kanske han försökte men fick inget gehör (hmmm nej skulle jag svara på det själv...). Så här senare i livet när jag blivit mera intresserad av matlagning och bakning har jag insett hur mycket med bakning har med kemi att göra och hur borttappad jag är för jag tycker jag inte kan någonting. Någon kanske tänker i sitt huvud att visst kan du säkert någonting, men svaret är nej - kemi var ett ämne i skolan som intresserade mig noll och INGET har fastnat i mitt huvud. Frågan är VAR jag ska börja leta för att få information nu? Vet någon? Skulle helst inte plöja igenom alla verk om kemi utan på något sätt koncentrera mig på "matlagninskemi" (om man kan kalla det så...?).

Men tillbaka till kursen; kort och gott Sebastien delade med sig ett "basrecept" för alla bröd. Här är receptet:

1,5 kg mjöl
45 g oraffinerat havssalt
1 liter vatten
surdeg

Det här receptet ger 2-4 bröd beroende på storleken du bakar. Jag har många gånger undrat hur folk bär sig åt att hitta på sina egna recept. De testar sig fram förvisso, men jag har ändå undrat. Jag kanske är dum, men här först fattade hur man bär sig åt. Man får olika bröd av detta basrecept genom att variera mjölsorterna och mängden surdeg, längden på jästiden och genom att smaksätta brödet med olika kryddor, nötter etc.

Först lagade Sebastien en deg och vi följde på vad han gjorde. Han gjorde alltså degen för hand genom att laga en krater av mjölet, hälla med saltet på bordet, därmed vattnet och surdegen. Sedan börjar man blanda in mjölet i vattnet och surdegen genom att tunna försiktigt lager för lager mjölväggen. Det här tog inte länge, kanske högst ett par minuter för Sebastien att ha sin deg färdig och sätta den i plastlådan och vila.

Det intressantaste för mig i alla fall i det här var att få höra att degen behöver inte knådas. I bilderna ovan knådas degen inte alls, mjölet bara blandas in i degen och man formar sen en limpa som sätts i plastlådan och vila. I de flesta böcker och på de tidigare kurser jag gått på talas det om att det är knådningen som får degen att bilda gluten och att man gör glutentest efter knådning etc. Men icke sa nicke. Degen blandas och sen ska den vila 45-60 minuter. När den vilar så jäser den inte. Det här steget kallas för autolys. Det som sker under autolysen är att mjölet får tid på sig att suga upp vätska och glutennätet bildas därmed. Proteinerna i degen/mjölet ska hinna absorbera en optimal mängd vätska och förbereda sig för bearbetning. Det som knådningen i maskin gör är att det "tvingar" mjölet att absorbera vätskan snabbare. Många mjöl har tillsatt extra gluten för att göra det "ännu bättre" på att bilda gluten, men i och med att degen gör det helt själv om den bara får stå och vila så försvinner behovet för tillsatserna i mjölet.

Vi fick så klart göra våra egna degar också och i med att vi var 13 kursdeltagare (+ Sebastien) så blev det ju 14 olika degar för alla fick välja mjölblandningen själv.

Min degkrater

Så är det bara att börja... 

Det som är värt att poängtera om man blandar för hand är att det lönar sig att använda bara ena handen till blandandet så att du har andra handen ren.

Efter autolysen eller vilan ska degen knådas. Orsaken till detta är att tidigare så blandade man bara mjölet, vätska och saltet. Degen är så kallat ohomogen, dvs den är inte jämn. Alla ingredienser i degen har inte blandats jämnt över hela degen. Knådningen behövs inte för att bilda gluten utan för att finfördela glutenet. Det som vi fick lära oss på kursen var en teknik som Sebastien kallade för "kasta katten". Det var en ganska rolig grej, men svår att förklara. Jag tror att jag får testa att filma det någongång när jag gör det här hemma. Här kan du se en video på när Sebastien gör en croissant deg och knådar degen genom att kasta katten. Kattkastandet börjar vi ca 1.00. Degen kan vara rätt lös ännu när man börjar knåda men när den börjar bli fin och slät och börjar släppa från bordet själv börjar den vara klar. Efter det här satt vi alla våra degar i plastlådor  och i kallt och lämnade dem att jäsa övernatten.

Nästa dag gick det mesta av vår tid till att prata om jäsning och hur man vet om brödet är färdigjäst eller vad som kan/skall göras degen är överjäst eller underjäst.

Exempel på överjäst deg, glutennätet går sönder

Det här brödet ska snabbt skjutsas i ugnen.

Exempel på fint glutennär som skulle tåla ännu mera jäsning också

Det som jag själv blev förvånad över var att hur länge man faktiskt kan jäsa degar. Det beror ju delvis på att hur mycket surdeg finns i degen, men om brödet jäser först i rumstemperatur så att jäsningen kommer igång och sedan ställs i kallt så stabiliserar degen sig när jäsningen är klar och i denna stabila form klarar brödet av en ganska lång jäsning. Det finns bröd som kan jäsas i flera dagar. Degen där ovan som jäste ovan var längre i rumstemperatur innan den ställdes i kallt, dvs jäsningen kom längre i rumstemperatur och den hann inte stabilisera sig i det kalla innan den hade sedan jäst över.

Jag vet det här låter säkert komplicerat och det är just det här som jag inte heller kan riktigt. På kursen märkte jag klart att jag (och de andra på kursen) hade mycket att lära oss om surdeg (dvs vad händer i surdegen, vad påverkar surdeg, surdeg vs jäst) och bakning i allmänhet också. Vi talade ganska mycket om industriell jäst också och om det att många (även jag) har tillsatt jäst i en deg med surdeg och vad händer i degen då? Vi fick en massa information under kursen om surdeg, men jag känner att för att förstå det fullt måste jag lära mig mera om vad som exakt händer i surdegen. Det andra om jag märkte bestämt att jag vet för lite om är mjölet, dvs en av de viktigaste basgrejerna i degen, och jag har bestämt mig att det här blir min första grej som jag tar mera reda på. Sebastien talade mycket om mjöl i Sverige; hur det framställs och vad är bra och vad är dåligt. Jag vill ta reda på hur det är i Finland. Jag tänker kalla det för mitt mjöläventyr och har gjort en egen label för det här äventyret till höger. Vi får se vart det äventyret tar mig. Det andra som jag tänkt att jag ska göra nu efter kursen är att mest baka enligt grundreceptet vi fick och testa mig fram med olika mjölsorter, olika smaksättningar, olika jästider, olika mängd surdeg etc. Vi får se vart det tar mig. Hoppas du som orkat läsa så här långt är ännu villig att hänga med på äventyret. Jag tycker i alla fall själv att det är nu det först börjar.

Seuraa blogiani Bloglovinin avulla