La Bella Italia - matglädje och yoga i Italien

Tänk att det är redan augusti? Sommaren har susat förbi och mina blogginlägg som jag skrivit har blivit i drafts-foldern. Men efter en lyckad semester är jag ivrig att ta i med nya tag. Ibland behöver man en paus och få en chans att dra efter andan.

Jag hade en sådan enorm tur att min goda vän Emma bad mig med på en yogasemester tillItalien och det var så jag började semestern. Vad bättre än att få resa bort genast från ens vardag, till Italien (som jag älskar) och få färdiglagad mat och ännu lära sig om yoga därpå. Jag är nämligen ingen hängiven yogi överhuvudtaget. Har testat på några timmar här och var, men aldrig blivit biten av det. Det faktum att jag är ungefär lika vig som en sågbock kan ha också något att göra med det...

Veckan organiserades av Emmas yogalärare i England, en italienska vid namn Alessandra Pecorelli och platsen vi färdades till var ca 60 km norr om Rom, vid Lago di Vico i en by som heter Ronciglione. Godset vi bodde på heter Relais Villa Lina och är ett alldeles underbart gods som tillhört ägarinnan Paola Iglioris släkt länge.Sedan några år tillbaka har Paola öppnat godset också till utomstående gäster. Atmosfären på godset är mycket speciell. Det är svårt att sätta fingret på det exakt, men jag i alla fall trivdes där från första stund. Till skillnad från våra nordiska gods och gårdar fanns det ingen riktig stor huvudbyggnad gentemot vilket alla andra byggnader bleknade. Byggnaderna var också utspridda på godset med flera hundra meter mellan vissa hus. 

Här bodde vi och åt frukost och lunch

På gården fanns en massa vinrankor, kiwiträd, fikonträd, hasselnötsträd, olivträd, enorma buskar med lavendel och rosmarin. 

Lavendelbuskar

Rosmarin vid sidan om hela gången

Vinrankor, blev helt tagen av dem och tog en massa bilder

Vyn från vår yogastudio

Våra dagar följde en något så där tidtabell med frukost vid kl 9, yoga 9.30-11.00. Sedan lunch från ca 13 (lunchen varade mellan en och tre timmar lite beroende på vad som hände på godset), kvällsyoga kl 18.15-19.15 och sedan middag kl 20. Det här verkar ju rätt så strukturerat, eller hur? Nå, man ska nog minnas trots allt att vi var i Italien så alla tider var ganska flexibla. Skönt så. Vi var ju trots allt på semester. Yoga som vi gjorde under veckan var Vinyasa Flow, en mycket dynamisk form av yoga. Jag var den enda novisen där och gjorde bäst jag kunde. Men med en bra lärare antar jag att vem som helst kan delta, för sågbocken jag fick bra råd om vad jag skulle göra eller ändra på för att kunna göra rörelsen korrekt. Sånt här gjorde jag ej...

Obviously not me, det här är Alessandra - vår lärare

Men jag kan lugnt säga att jag tyckte om yogan vi gjorde. Det var en helt fantastisk att röra på sig, utmana sig själv och stretcha varje dag. Jag har tagit som mission här hemma att hitta en bra timme att gå på för att fortsätta med yogan. Så här såg jag ut efter typ alla timmar, svetten bara drypte...

Lovely me... ;)

Ja, jag tror det blivit klart att stället var underbart. Nu ska jag prata om maten. OMG kan jag bara säga - finns det så god mat, som samtidigt är så enkel. Har alltid älskat det italienska köket just p.g.a. enkelheten, men förälskade mig bara mer i det nu. Jag var lite osäker före vi åkte på semestern om jag skulle orka "leva yogiliv" hela veckan utan annat program, så jag hade lite hört mig för om man kunde få titta in i köket och få lite lektion i matlagning - och det fixade sig. Kan för övrigt säga att jag nog var alldeles nöjd med att leva "yogiliv" hela veckan, saknade verkligen inget tilläggsprogram förutom yoga, mat, relaxing, gelato (viktigt!).

Så en eftermiddag tassade österrikaren Simona och jag till restaurangen, som drivs av en alldeles underbar kvinna vid namn Francesca Monacelli. Hon driver en av restaurangerna på Villa Lina det här året (det finns två) och lagade helt underbar mat åt oss hela veckan. Meningen var att Simona och jag skulle få lära oss lite mer om pasta den här dagen. Vi började med att gå till köksträdgården efter zucchini och zucchiniblommor. Dem tvättade vi och skar sedan i små fina bitar.

Fiori di Zucchini 

Jag älskar zucchini, men har faktiskt aldrig använt blomman till något. Den lär vara god friterad, gott med mozzarella, man kan sätta det på pizza. Det kom tusen förslag vad man kunde göra med det.

Efter att vi skurit zucchinin stektes den i olja. Extra virgin olive oil menade Francesca att man ska användas till allt. Simona och jag frågade att vi båda hört att olivolja inte tål värme så bra, men det ville Francesca inte höra talas om. Till allt användes oliovolja, förutom till att fritera, då ska man använda solrosolja. Efter zucchinin stektes löken - skilt. Hemma i mitt eget kök skulle jag ha börjat med lök, sedan kastat zucchinin där på - och bränt löken. Löken behöver nämligen inte stekas lika länge som zucchinin. När man stekte zucchinin och löken skulle man samla dem på framsidan av stekpannan och med en kvick handrörelse skapa en rörelse så att grönsakerna for runt i pannan.

Simona testar

Färdigstekt zucchini

Samtidigt som man håller på med detta kokar man upp vattnet till pastan. Kom ihåg att pasta ska koka i mycket vatten så ta fram din största kastrull och minns också att salta pastavattnet med grovt havssalt innan du sätter med pastan. Min största newsflash under denna kökssession kom från pastakokningen. Jag menar, jag tycker om pasta och lagar pasta rätt så ofta. Tycker mig ha blivit bättre och bättre på kokningen MEN jag har aldrig kokat pastan halva tiden i kastrullen och därefter lyft pastan tillsammans med såsingredienserna i stekpannan tillsammans med ett par skopor av kokvattnet.

Pastan förflyttad till stekpannan och på med lite kokvatten

Och det låter så rätt ju. Pastan kokar den sista tiden med såsen, i vattnet den ska koka med. Kokvattnet innehåller stärkelse som frigörs från pastan när vattnet kokar. När pastan börjar bli färdig ska du tillägga riven parmesanost till såsen, denna blir till en slags "grädde" för såsen och ger bra smak. Och sist men absolut inte minst, 30 sekunder innan servering ska du spritsa lite olivolja med i såsen och blanda om. Den här såsen är idiotsäker. Nästan i alla fall. Det svåra är lite att ha koll på när pastan kokat ungefär halva tiden, för jag tycker att tiderna som står på pastapaketen är rätt generösa och pastan allt som oftast är klar innan paketets tid gått. Det här pastareceptet kan man göra på vilken grönsak som helst. Jag har hittills testat att göra det med zucchini, morötter och fänkål. Alla vinnare. Fänkålspastan blev ännu mer en vinnare när man tillsatte lite knaprigt stekt bacon med i såsen. Andra alternativ är svampar, pumpa, selleri etc.

Här är vår färdiga portion

Här ovan var vår färdiga portion, eller en av dem. Francesca visade nämligen olika variationer på samma zucchinipasta som vi just gjort. Den här var min favorit. Den färdiga pastasåsen har fått lite saffran på sig som dekoration. NAM säger jag.

Vi gjorde faktiskt några andra rätter också, men för att hindra det här inlägget från att bli två kilometer långt så slutar jag snart. Det enda som jag kanske vill ännu säga är att under veckan där fick vi äta flera gånger aubergine (äggplanta). Jag älskar också aubergine, som heter melanzana på italienska. I Finland tycker jag maträtter med aubergine blir ofta till en grå mössö (=mos), men i Italien fick vi aubergine i de underbaraste former. Min favorit var friterad aubergine. Guud så det var gott. Det har jag testat här hemma också och den feedback jag fått här av nära och kära har varit mycket bra.

Melanzane fritti

Melanzane con pomodori (vet inte rätterns riktiga namn) :)

Melanzane parmigiana

Jag älskade den här maten så mycket att väl hemma i Finland marcherade jag in på Akademen och köpte Saku Tuominens bok "Basta!. Jag hade hans tidigare bok Aglio & Olio, som handlar om pasta från förut och har gillat den skarpt. Nu är det bara att fortsätta på både yogaresan samt den italienska matresan. Jag förutser en tråkig framtid. Not.

Semester & segling och tillbaka till vardagen med knäckebröd

Jaha så är man tillbaka i vardagen. Ganska lite blogpostings i den här bloggen den senaste månaden som beror helt på att jag varit på semester några veckor och på att jag varit rätt lat med att gå igenom mina foton från semestern (däribland fotona från senaste baken också). Jag måste säga att jag tillika förundrar mig men också lyfter hatten åt bloggers som skriver varje dag eller till och med flera gånger om dagen. Alla bloggar behöver ju naturligtvis inte vara sådana som man uppdaterar varje dag, men bara tanken får mig att bli stressad. Jag har märkt att min största broms i bloggandet är bilderna. Jag vill (och försöker) ta bra och intressanta bilder som jag skulle vilja bl.a. sätta hit. Problemet är inte att ta bilderna utan att ladda ner dem på datorn och gå igenom dem och klippa om dem och retuschera dem. Jag har undrat i stillhet om jag gör något fel när jag tycker det tar en hel del tid...

Första delen av semestern är alltså bakom mig och lite mera semester är på kommande om en dryg vecka (inte för att jag räknar...). Semester som gick var super skön; första veckan var jag och segla mina föräldrars båt från Dalsbruk till Saltsjöbaden i Stockholm. 

Utö fyr

Vår färd gick via Hitis skärgård ut till Utö (finska Utö ifall det är någon svensk som läser detta). Där har jag varit bara en gång tidigare och mindes typ ingenting, så det var skoj att besöka ön igen. Vår ursprungliga idé var att segla rakt från Utö till Sandhamn i Sverige, men vindarna som utlovades var rätt hård vid rakt i nunan. Så vi gjorde om planen och seglade via Åland. Från Utö for vi vidare till Rödhamn, som ligger lite sydost om Mariehamn. Fin hamn måste jag säga. Där hade jag inte varit tidigare, men väl värt ett (eller många) besök. Rödhamn erbjuder dessutom en underbar tjänst åt sina gäster; man får beställa nybakta semlor till morgonen! Tyvärr startade vi så tidigt på morgonen att vi inte kunde beställa, men har hört att semlorna levereras till båten i en papperspåse som dessutom har dagens väderutsikt. Ljuvligt!

Vår start gick tidigt för att vi skulle segla över Ålands hav till svenska sidan och vi hade rätt fördelaktig vind på morgonen.  Dessutom var avståndet från Rödhamn till Sandhamn ca 55-60 sjömil så det tar en stund att segla det.

Solnedgång på Utö

Solnedgång i Rödhamn

Fullt med båtar på Rödhamn

Det var en ganska kall dag med nordlig vind så man fick klä på sig varma kläder. I slutet körde vi med motor en bit för att hinna fram till Sandhamn. I svenska hamnar måste man komma i tid, de börjar fyllas efter kl 13 på dagen. Orsaken är väl att många seglar runt i Stockholms skärgård (I don´t blamde them, för det är ljuvligt) där avstånden inte är så långa. Sticker man iväg strax efter frukosten är man framme efter lunch. När vi närmade oss Sandhamn var det bara att börja skala av sig sina kläder för där var varmt! Första gången på de några dagar vi varit ute var det riktigt hett! Typiskt på nåt sätt att det är i Sverige ;)

Sandhamn

Det bästa med att vi startat så tidigt var att klockan var kanske 15 eller 16 när vi var framme. Ja, den tiden var nog hamnen full redan, men vi hade turen att hitta en plats bredvid en enorm motorbåt. Så vi hade en skön eftermiddag i Sandhamn. På kvällen var vi ute och äta på Sandhamns värdshus. Ljuvligt!

Det här är vad jag åt, de andras rätter såg lika ljuvliga ut!

Nästa morgon tassade jag iväg innan de andra vaknade till Sandhamns bageri. Jag måste säga att saker är nog bara så annorlunda i Sverige. Det här är en tradition på Sandhamn att alla vallfärdar till bageriet varje morgon efter bröd. Det är kö på bageriet. Det är inte helt i hamnen, men inte långt borta heller. För mig tog det kanske 10 minuter att gå dit. Jag vill inte vara negativ men på något sätt tror jag inte samma koncept skulle fungera i Finland. Folk laddar upp med sina ruispalat eller realbröd från någon supermarket och ids inte gå en liten bit för färskt bröd. Vi talade om detta med några kompisar och någon poängterade om just Rödhamns färska bröd, MEN det hämtas till båten. Vi lata finnar behöver inte gå någonstans... :) Antagligen har de i Rödhamn först testat att sälja semlorna på ett ställe, men konstaterat att det inte funkar och att ett bättre koncept är att ta pengarna av kunden direkt och leverera till kundens båt. Smart av dem!

Nåja, nog om det. Jag njöt i alla fall att gå den lilla vägen till bageriet och hämta bröd. Bageriet är så supersött att man blir på så gott humör av att besöka det.

Jag köpte en "hurtigbulle" som brödet ovan kallades, lite frallor (semlor) och supergoda blåbärspajer - NAM (också ovan). De ser lite ut som Fazers färdiga pajer men de här var helt från en annan planet än de.

Nästa dag for iväg vidare mot Saltsjöbaden. Det absolut bästa med att segla i Stockholm är att man får se helt ljuvliga hus i skärgården. Man blir bara så lyrisk när man ser på dem. 

Ett litet plock av ljuvliga hus

Fina båtar också

Saltsjöbadens hotell

Bredvid hamnen i Saltsjöbaden börjar ju sedan Solsidan. Fniss, den som sett på programmet Solsidan inser ju säkert att man blev lite nyfiken på hur det ser ut där på riktigt... Promenerade dit på kvällen längs strandpromenaden, förbi en tennisplan och fina badhus etc. Fint var det där, också där helt ljuvliga hus med välskötta trädgårdar. Såg nog inte Mickans och Freddes hus (som lär ska vara där och ägarna mindre glada över alla solsidanturister) eller något annat som jag skulle ha känt igen. 

Nästa dag bar det redan av hemåt med flyg, men innan dess hann jag spendera några timmar i Stockholms centrum, där jag hann lite göra damage på kommande kreditkortsräkningen och....

... äta en kokosboll. Det är ett måste varje gång man är i Stockholm. Det är så gott bara!

... och hittade också ett SÅ sött bageri på Nybrogatan. Det heter Fabrique och såg bara så ljuvligt ut. Om jag någon gång i framtiden ska öppna ett bageri ska det se ut så här. Fabrique lär ska finnas på flera ställen än just här och lär dessutom vara förknippat med Rute Stenugnsbageri som finns på Gotland. Har aldrig besökt det, men har läst om det i flera bloggar och böcker. 

Det här inlägget skulle kunna bli hur långt som helst för det här var bara första veckan av min semester. Den följande veckan spenderades på vänners och bror och frus landeställen. Det blev en semester där man levde ur sin väska i två veckor men det kvittar. Det var roligt!

Jag tänkte att ett passligt sätt att återgå till vardagen skulle vara med knäckebröd. Jag vet det låter supertråkigt, men det är inte det. Det här knäckebrödet kan man lyxa till hur mycket man vill plus att det är faktiskt superenkelt att laga. Det här receptet kommer från en av mina favoritbloggerskor Sara.

Knäckebröd

5 stora skivor 

500 g vatten

25 g jäst

20 g honung

350 g fullkorns speltmjöl

400 g grovt rågmjöl

20 g salt

4 g bikarbonat (det hade jag inte så jag satte bakpulver)

Mät upp alla ingredienserna i en bunke och arbeta i en degblandare i 10 minuter på låg hastighet. Jag lagade det här också en gång för hand, det går lika bra. Mjöla bakbordet lite och lyft degen dit och låt vila under en bakduk eller plastfolie i ca 1 timme. 

Dela degen 5-6 bitar. Vill du göra färdiga små knäckebröd eller stora skivor som man bryter är vad du måste bestämma nu. Första gången jag bakade detta gjorde jag avlånga knäckebröd, dvs jag kavlade degen riktigt tunn och formade sedan knäckebröden med en pizzarulla (eller kniv går lika bra) och sedan lyfte jag bitarna en och en på bakplåten. Det här resulterade i fina knäckebröd, perfekt att ge i present - men lite mera arbetsdrygt. Den här gången delade jag degen i 5 bitar och kavlade degen ut på ett bakplåtspapper till en tunn skiva som jag sedan bara flyttade till plåten. Bitarna måste sedan brytas från den stora skivan. Om du vill göra enskilda bitar, kom ihåg att mjöla bakbordet ordentligt plus att vända på den kavlade degen (så som i croissantbaket också). Du måste få loss bitarna från bakbordet så det är bra att kavla ut degen, mjöla på och vända degen upp och ner. Så att den bara inte fastnar på bakbordet. 

När du kavlat ut degen, blöt den försiktigt med en blomspruta och krydda knäckebrödet sedan. Jag gjorde lite olika varianter; en med flingsalt och rosmarin (storfavorit), flingsalt och solrosfrön (smakade inte så mycket), flingsalt och chili och flingsalt och fenkolsfrön. Man kan alltså testa med vad som helst som låter gott i ens öra. 

Nåja summa sumarum kan jag säga att jag förivrade mig lite med flingsalten. Det blir gott utan att där är flingsalt på. Missförstå mig inte, det blir gott med flingsalt också men det behöver inte vara på varje variant. Jag tror det är orsaken till att solrosfröna inte kom riktigt till sin rätta att saltet tog över. Fenkolsfröna gjorde knäckebrödet supergott. Det ska jag testa om definitivt.

Jihuu! Är så glad att jag fick detta skrivet! När det blir en liten paus i bloggandet blir tröskeln för nästa inlägg alltig lite högre, men när man väl kommit igång igen får man tillbaka ivern. Nu ska jag gå och starta en vetesurdeg. Tänker baka lyxigt formbröd till ett kräftkalas nästa fredag. Mera om det senare kanske...

Ha en skön vecka och fortsatt sommar!

Tillbaka hemma

Tillbaka i civilisationen efter (enligt mig i alla fall) välförtjänt semester spenderad i ljuvligt alplandskap. Då när vi faktiskt var på skidorten såg man inte så här fina vyer för om ni läst tidningarna på sistone så vräkte det ner snö där. Riktigt hederligt kom det snö. Den här bilden är tagen från Zürich-trakten när vädret hade klarnat upp lite. Men härligt var det att komma bort ett tag. Under resan blev det faktiskt också bakat lite nämligen jag gjorde ett rätt stort bak av två sorters semlor, som jag bloggat om. Det var ju lätt som en plätt eftersom recepten fanns på nätet. Den första sorten var semlor med pumpafrön och det andra receptet var rostbrödet jag bakade vid nyåret. Det blev inte formbröd denna gång av rostbrödsreceptet utan jag formade degen till semlor. Så det kan man också testa.

Riktigt goda blev de!

Jag brukar inte köpa bröd så jätte ofta, men nu i Schweitz passade jag på att gå in på diverse bagerier och köpa olika bröd att smaka på. Det var jätte skoj. Köpte ett bröd som innehåll valnötter. Jag har också bakat sådant bröd flera gånger, men det här brödet var på nåt sätt extra gott och hade ganska mycket valnötter i sig. Så där annars blev det mest bara ätet under veckan. Och jätte gott dessutom. Här är ett begränsat antal  highlights...

Äppelkaka med en massa grädde efter några åk

Härlig Caprese-sallad

Korv och franskisar - och öl förstås är också gott!

Aprikospaj

Nüsslisallat - gott också!

Jag fick till julklapp en härlig kokbok av min syster. Boken heter "Året runt med Saltå Kvarn - mat och bakat för alla årstider". Boken är fylld med härliga recept för alla årstider, så att man använder de varor som är i säsong just då.

Ibland är det svårt att hålla koll på när vissa grönsakers säsong riktigt är eftersom man kan få av dem året runt i de flesta supermarkets. De flesta frukter och grönsaker vet man ju förstås nog, men jag har i alla fall ingen aning hur länge vissa grönsaker kan lagras etc. Jag gick i början av hösten en gång till lokala närmatsbutiken (vad heter det egentligen på svenska?)  Juuren puoti och ville köpa gröna bönor. Jag tyckte inte att det var en konstig årstid att vilja köpa sådant, men det visade sig att det var alldeles för sent. Who knew? Nå försäljaren obviously. Och nu också jag.

Jag testade att baka ett bröd vid namn fänkålsråg från boken. Jag kanske nämnt det tidigare också att jag är STORförtjust i fänkål, så jag blev mycket glad för detta recept. Brödet blev super gott, men hölls inte riktigt ihop och jag tyckte personligen att det kunde ha smakat lite mera fänkål än det gjorde nu. Så jag ska testa att baka receptet på nytt med små ändringar. Återkommer om detta recept...

Så här såg brödet ut, gott men med små brister.