Julklappar

Jag undrar vilket ljushuvud hittade på denna reklam…?

Vi diskuterade i år inom familjen att inte ge presenter åt varandra. Det hela började väl från en diskussion hur alla har så mycket saker och vad skulle vara ett bra alternativ. I sin helhet blev nog diskussionen lite som som en misslyckad nyårsraket, dvs den brann där friskt bara för att INTE stiga upp och explodera vackert på himlen utan istället flög i grannens buske och slocknade. Med andra ord det kom aldrig riktigt en bekräftelse på hur vi skulle göra. Mina förslag om att gemensamt köpa en present till var och en, och för att undvika sakfällan spinna vidare på idén och ge erfarenheter åt var och en fick heller ingen vind i seglen. Alla tyckte allas idéer var bra och inget förslag valdes som det vi skulle göra. Så där var man sen en veckan innan jul och hade inköpt ungefär noll presenter. Till någon.

Vad hände på julafton då? Plötsligt fanns en massa presenter under julgranen, det var rätt svårt att ens tänka tanken att det förts en diskussion om att inte köpa julklappar i den här familjen. Men paket fanns det och det här året hade vi en julafton med bara vuxna, så det var inte ens på grund av de små liven som paketmängden var stor. Jag vill inte verka otacksam och klaga på mina presenter, jag vet att de alla köpts med välmenande avsikter, men jag blev inte så värst glad när jag öppnade ett stoooort paket, bara för att hitta en dammsugare i den. Det här kanske inte klingar så illa i någon annans öra, men då visste du inte att det här är tredje dammsugare jag fått under 15 år. Min första dammsugare, en orange tuff Moulinex, som jag fick julen 1998 för att jag flyttade hemifrån efter nyår 1999. Den dammsugaren gladde jag mig åt. För tre år sedan fick jag en Electrolux Ergorapido, med den välmenande tanken att det skulle vara lätt att dammsuga hundskrällets hår. Tanken var utmärkt. Den dammsugaren har till och med en lampa där framme så man ser hur mycket damm och hundhår man har på golvet, vilket är jätte mycket när man lyser på dem med en lampa i golvnivå. Det dumma är bara att man ska inte göra misstaget att dammsuga eller lysa med lampan på samma ställe var man just dammsugit, för då märker man att "dammsugaren" ju inte sugit upp ett enda av de där just upplysta grejerna. Grejt! Och jo, jag har tömt dammfacket och what not. Let´s not go there. Nåja, men där var vi på julafton och jag har öppnat ett paket med en till dammsugare. Denna gång en fin Miele, men tyvärr var jag inte särskilt exalterad över denna present och ännu tråkigare var att jag var ganska dålig på att gömma min "icke-exaltering". Jag menar hur många dammsugare kan en människa få? Dammsugare är inte som att ge en bok, vilket by the way är något jag sällan får trots att jag är ganska bra på att läsa böcker. Go figure. Ett litet tips till min söta familj, tycker man att det är så dåligt städat hos mig så köp in en städerska som kommer oftare än den nuvarande…. Jag tror min point gick ganska bra hem för min "dammsugare" är numera en fin gjutjärnsgryta, som jag älskar. Jag är helt inne på grytmat, vilket är bra så rätt så här på vintern. Jag fick nog andra trevliga presenter också, den här episoden var bara så komisk. 

Vad gav jag då som present då? Nå, jag ville inte helt gå bort från tanken att inte ge saker till varandra, så min present till alla - de fick alla samma present - var att donera en summa pengar i allas namn till det nya barnsjukhuset och att ge några brödbeställningsformulär åt var och en av dem. Det var en present som skulle värma hjärtat och magen. Kanske denna idé också var helt lame, I don't know.

Just nu håller jag på att göra min första "beställning". Mor och far beställde brioscher och croissanter. Bådadera håller på att lagas här nu. Måste också se till att leverera dem illa kvickt innan de läser detta inlägg för jag tror inte min mamma blir helt förtjust i detta inlägg. Jag får bara hoppas att mina bakverk smakar något och det finns en värme i magen efter den när hon läser detta. Jag älskar er mamma och pappa i varje fall och vet att ni tänkte välmenande när ni köpte dammsugaren. 

Här är brioscherna jag levererade till parenteserna, som förövrigt trollat fram en underbar brunch denna söndag. Nam nam så gott det var. Brioscherna och croissanterna då? Min mor sade att jag nog lagat bättre brioscher och croissanter tidigare. Det håller jag med om. Det här var första gången jag testade att göra både brioscher och croissanter på surdeg, dvs utan någon som helst jäst, så det var lite knepigare. Dessutom testade jag ett nytt recept också. Summa sumarum; jag tror inte min leverans räknades som en "riktig" leverans, utan mera som ett testdito. Därför sätter jag inget recept här heller. Jag ska testa vidare och föra nästa gång alldeles ypperliga brioscher och croissanter till parenteserna. Behöver kanske några personer att fungera som testkaniner för mina övningar. Finns det någon frivillig där ute? Anmäl dig här nedan då.

Nytt år och nya tag

Hej…..?

Huhuuu… Finns det ännu någon där? Jag vet, det var ett tag sen sist. Vad skoj att höras igen och gott nytt år! Ja, jag vet - jag har varit borta rätt länge, men orsaken är bra. Orsaken är att mitt huvud var ett bomb under mesta delen av hösten; för fylld av olika jobb-tankar och analyser och det rymdes helt enkelt inga tankar om brödbakning in i huvudet då. Jag undrar om jag någonsin under mitt liv läst lika mycket akademisk undersökning som under förra hösten. Det klara svaret skulle ju naturligtvis vara att under studietiden, men jag undrar nog om det stämmer?  Ok, jag förstår - du börjar bli orolig för min mentala hälsa? Men det ska du inte göra. Jag var inspirerad, och du känner ju mig när jag är inspirerad så slukar jag information och kan ej hållas. Du kanske undrar vad som inspirerade mig så mycket? Jo det var undersökning om företagslån och vad som påverkar deras värde och utveckling. Super intressant tycker jag och de flesta andra människor tycker att det är bara måttligt till inte alls intressant. Så oroa ej, jag fortsätter inte med det ämnet mera.

Det att mina tankar var lite annanstans syntes också faktiskt i min bakning. Det blev en massa scones och andra lätta bak där en tid, innan jag kom tillbaka till bröden. Jag har nog bakat hela hösten lite här och var och fyllt på brödförråden när lagret sinat, men jag slutade testa egna recept och mitt äventyr i mjölet fick ta en liten paus. Det är faktiskt en sak jag ångrar från hösten, för att innan denna skrivsvacka fick jag kontakt med Kristina Creutz på Malmgård, som snällt lovade dela med sig av sin kunskap om mjöl till mig och den här hjälpen kom jag inte alls igång med. Jag hade så många frågor att jag inte visste var jag skulle börja, så jag började aldrig. Uselt av mig. Detta var i september och förvisso under bästa/värsta skördetiden, tror jag, så kanske hon inte har saknat mig (knappast). Jag får förnya kontakten, men undrar om tidpunkten är bättre nu? Jag läste någonstans att vårrågen har börjat växa redan på sina ställen, så det kan hända att de har nog med problem på Malmgård. Också i samma veva hittade jag bra information om mjöl och bakning, men de har stått på hög vid min säng sedan dess. Som tur är kan man alltid återgå till dem. Det här är också nog en orsak varför biblioteket och jag inte var så goda vänner, dvs efter ungdomsåren när jag var en utmärkt kund. vi var inte bästisar med biblioteket för jag läser inte alltid allt jag lånat på en månad och sen är det grymt håsande att föra böckerna tillbaka och förnya. En och annan bot ha jag betalat till både Hankens bibba och Helsingfors stad. Jag är lite för bra på att köpa böcker gentemot att läsa dem i samma takt. Något att fundera på.

2014 - kan du fatta?! I år ska det bli nya tag. Är ivrig på det här året. Det ska bli ett bra år! Med tanke på den här blogen har jag funderat en del på vad jag vill skriva om mera. Jag har tänkt att jag ska strunta i att jag inte vet allt om mjöl ännu, men ta det här som en resa och upplevelse och skriva mera om det som jag tagit reda på hittills. För jag tycker det är superintressant. Jag har också tänkt utvidga mig lite från att enbart eller mest skriva om brödbakning till att också skriva om matlagning och kanske mera just slow food rörelsen och tankesättet, som är något som intresserar mig mycket. Jag ser fram emot att börja skriva igen. 

Dagens inspirationsord. Bra med sådana varje dag. Man blir på bättre humör och ibland berörs man av någon text. Ha ett bra veckoslut!

Söndagsscones åt sjuklingar

God morgon från Boston. Jag är här på jobbresa några dagar, imorgon onsdag bär det av mot New York. Av alla gånger jag varit till Boston är detta första gången jag stannar två nätter här och det är skoj. Boston är en otroligt fin stad och det har varit taskigt att inte se någonting av staden tidigare. Igår väntade jag på min kollega vid Copley square och njöt av solsken, pianomusik av en äldre herreman och fina vyer. Nice! Så där överlag får man sig en funderare att resa till USA just nu när det pågår "government shutdown". Heh, vi får se vad det innebär. 

Förra veckan var jag förkyld exakt hela veckan. Jag var borta från jobbet också största delen av veckan. När är man ever borta så länge? Galet, men kunde inte hjälpas. Nånslags hästflunssa bet sig fast i mig och har inte ännu heller släppt. Dehär sconesen bakade jag på lördagen när ett litet sötsug vaknade till i mig. Det här receptet kommer från "Cranks gröna kokbok" skriven av Nadine Abensur. Den här boken har jag köpt nångång för en miljon år sedan, men använt den rätt sällan. Tänk att jag råkade börja bläddra iden och hitta detta recept. Inte illa. Boken är säkerligen värd att bläddras i lite mer i. Det här receptet är snabbt och superlätt. Helt idealt att göra till en söndagsbrunch eller till kaffet någon eftermiddag. 

Söta scones
250 g grahamsmjöl
2 tsk bakpulver
1 krm salt
75 g smör
25 g rörsocker
75 g sultanrussin och/eller tranbär
ca 1 dl mjölk

Sätt ugnen på 225 grader.

Mät upp mjöl (jag använde Gottländskt fullkornslantvete från Malmgård), bakpulver och salt i en skål tillsammans med rumstempererat smör. Om du tänker använda osaltat smör (bättre att använda i bakverk) sätt lite mer salt än angivet. Om ditt smör är kallt, skär det i små bitar i skålen, så värms det snabbare. Så gjorde jag :) Blanda ingredienserna samman till en smulig massa.

Rör sedan ner sockret och russinen. Jag använde hälften russin och hälften torkade tranbär. Mät upp sedan mjölken och häll också den i bunken. Kolla lite med mjölkmängden; beroende på mjölet man använde kan mängden mjölk variera något.

Knåda degen lätt på ett mjölat bakbord. Jag använde ingen kavel, men du kan kavla ut degen till en ca 2 cm tjock platta. Jag tryckte bara med händerna, degen är ej så stor nämligen. Använd ett kakmått eller ett glas och tryck ner dem i degen. På det här sättet får du den "sanna" sconesformen. Lägg upp sconesen på en bakplåt. 

Grädda i 10-15 minuter i ugnen tills de fått en fin färg. Servera med bara smör eller lite sylt och grädde. I England serveras ju scones med "clotted cream" dvs någonslags vispat grädde, men det är ändå inte vispat grädde. Jag har ett recept på clotted cream som jag måste testa snarast.

Voila!

Seglarfrallor och ett finskt mästerskap

Vilket roligt veckoslut! För det första när har vi haft så här varmt och fin i mitten på september? Och ännu bättre har fått spendera veckoslutet ute på sjön. Vi hade "reunion" med vårt seglingsteam och deltog i damernas finska mästerskap i match racing på NJK under helgen. Vi slutade träna aktivt i 2009 men har efter det seglat någon tävling per år tillsammans. Vi räknade att teamet varit tillsammans i 11 år den här sommaren. Det var en rolig tävling för några andra "äldre" team (inte för att vi är gamla eller nåt) deltog också, men också nyare team. 

Ivriga seglare på väg ut till sjöss

Det kändes nog i kroppen att man inte tävlat med det här på en tid. På lördagen ökade vinden från noll på morgonen till över 6 m/s på eftermiddagen, vilket redan började kännas rätt bra i armarna. Efter första dagens tävlingar kom jag hem och slängde mig i soffan, försökte stretcha musklerna men tog också en burana mot muskelvärk i armarna och sov 10 timmar nästa natt. På söndagen blåste det rätt bra ända från morgonen, men vinschade med fock, så man orkade igen. Finalmatcherna var så spännande och så tighta att man inte tänkte på att orkade man eller ej. Och det lönade sig för vi vann GULD! Hurra för oss! Någon kan kanske undra hur man kan vinna finska mästerskap med att inte träna, men vi har tränat i så många år med de här båtarna och tillsammans så vi behöver inte träna mera. 

Finalmatchen

HÄÄÄNG! skrek någon i båten...

Rätt tight var det... eller mycket tight! 

Sista övremärkesrundningen

Vårt glada team (Från höger; Livia, Crie, Mickan och jag)

På lördagen hämtade jag med mig nybakade semlor till teamet. Jag tänkte jag måste, för förra året när vi deltog i en tävling så missade jag söndagens tävling för jag blev sjuk och jag bakade semlor hemma medan de andra stretade på sjön. Kanske det var på grund av semlorna vi orkade så bra, ha ha! 

Seglarfrallor

Ca 16 st

460 g vatten

250 g surdeg ( jag matade min surdeg med Gottländskt fullkornslantvete, har du inte det här kan du använda grahamsmjöl)

200 g Gottländskt fullkornslantvete

100 g havremjöl

450 g jästbrödsmjöl (mörkt vetemjöl)

20 g salt

Jag blandade allt ihop och lät maskinen röra ingredienserna samman i kanske 10 minuter, så att ingredienserna blandats. Degen ska inte knådas i det här skedet. Låt degen vila i 1 timme.

Efter vilan ska degen knådas, det vill säga om du läst min blogg tidigare så nu ska degen harmoniseras. Ingredienserna är vid det här laget inte jämnt fördelade i degen. Knåda degen i maskin under 10 minuter. Hur länge du knådar är beroende av hur elastisk du vill att degen ska bli. När degen är färdigknådad, låt den jäsa i en plastpåsar med lock i 2 timmar. Du kan låta den jäsa mer om du vill. Efter 2 timmar formar du degen till semlor/frallor och ställer dem på bakplåtar med bakplåtspapper. Jag toppade semlorna med solrosfrön och vallmofrön. Låt semlorna börja jäsa i rumstemperatur så att jäsningen kommer igång, sedan kan du ställa dem i kallt t.ex. över natten. Jag satt plåtarna i plastpåsar och på balkongen för natten. OBS! Kolla nattemperaturen innan du sätter dem dit. Om det är för kallt, ställ dem i kylskåpet, men det är viktigt att jäsningen startar så låt dem stå ca 30 minuter i rumstempertur innan de hamnar i kyla. 

Nästa morgon, ställ ugnen på 250 grader och ta ut semlorna från kylan i rumstempertur. Grädda semlorna i ca 15 minuter. Semlornas gräddningstemperatur är beroende på hur stora semlor du gjort, så håll ett öga på dem. De ska få ordentligt ned färg och bottnen på semlorna ska bli så pass hårt att man kan lite knacka i det och det låter ihåligt inuti (jo jag vet, det är svårt att göra när de är heta...).

Sittbrunnsmellanmål

Jag hann inte fylla semlorna så tog bara med pålägg och smör förstås!

Jag tror det här var det snabbaste inlägget jag skrivit någonsin. Kanske lite överlopps adrenalin i kroppen. Bra, för det kommer att behövas de nästa två timmarna som jag ska spela tennis. Tänker gå dit med min medalj runt halsen.

La Bella Italia - matglädje och yoga i Italien

Tänk att det är redan augusti? Sommaren har susat förbi och mina blogginlägg som jag skrivit har blivit i drafts-foldern. Men efter en lyckad semester är jag ivrig att ta i med nya tag. Ibland behöver man en paus och få en chans att dra efter andan.

Jag hade en sådan enorm tur att min goda vän Emma bad mig med på en yogasemester tillItalien och det var så jag började semestern. Vad bättre än att få resa bort genast från ens vardag, till Italien (som jag älskar) och få färdiglagad mat och ännu lära sig om yoga därpå. Jag är nämligen ingen hängiven yogi överhuvudtaget. Har testat på några timmar här och var, men aldrig blivit biten av det. Det faktum att jag är ungefär lika vig som en sågbock kan ha också något att göra med det...

Veckan organiserades av Emmas yogalärare i England, en italienska vid namn Alessandra Pecorelli och platsen vi färdades till var ca 60 km norr om Rom, vid Lago di Vico i en by som heter Ronciglione. Godset vi bodde på heter Relais Villa Lina och är ett alldeles underbart gods som tillhört ägarinnan Paola Iglioris släkt länge.Sedan några år tillbaka har Paola öppnat godset också till utomstående gäster. Atmosfären på godset är mycket speciell. Det är svårt att sätta fingret på det exakt, men jag i alla fall trivdes där från första stund. Till skillnad från våra nordiska gods och gårdar fanns det ingen riktig stor huvudbyggnad gentemot vilket alla andra byggnader bleknade. Byggnaderna var också utspridda på godset med flera hundra meter mellan vissa hus. 

Här bodde vi och åt frukost och lunch

På gården fanns en massa vinrankor, kiwiträd, fikonträd, hasselnötsträd, olivträd, enorma buskar med lavendel och rosmarin. 

Lavendelbuskar

Rosmarin vid sidan om hela gången

Vinrankor, blev helt tagen av dem och tog en massa bilder

Vyn från vår yogastudio

Våra dagar följde en något så där tidtabell med frukost vid kl 9, yoga 9.30-11.00. Sedan lunch från ca 13 (lunchen varade mellan en och tre timmar lite beroende på vad som hände på godset), kvällsyoga kl 18.15-19.15 och sedan middag kl 20. Det här verkar ju rätt så strukturerat, eller hur? Nå, man ska nog minnas trots allt att vi var i Italien så alla tider var ganska flexibla. Skönt så. Vi var ju trots allt på semester. Yoga som vi gjorde under veckan var Vinyasa Flow, en mycket dynamisk form av yoga. Jag var den enda novisen där och gjorde bäst jag kunde. Men med en bra lärare antar jag att vem som helst kan delta, för sågbocken jag fick bra råd om vad jag skulle göra eller ändra på för att kunna göra rörelsen korrekt. Sånt här gjorde jag ej...

Obviously not me, det här är Alessandra - vår lärare

Men jag kan lugnt säga att jag tyckte om yogan vi gjorde. Det var en helt fantastisk att röra på sig, utmana sig själv och stretcha varje dag. Jag har tagit som mission här hemma att hitta en bra timme att gå på för att fortsätta med yogan. Så här såg jag ut efter typ alla timmar, svetten bara drypte...

Lovely me... ;)

Ja, jag tror det blivit klart att stället var underbart. Nu ska jag prata om maten. OMG kan jag bara säga - finns det så god mat, som samtidigt är så enkel. Har alltid älskat det italienska köket just p.g.a. enkelheten, men förälskade mig bara mer i det nu. Jag var lite osäker före vi åkte på semestern om jag skulle orka "leva yogiliv" hela veckan utan annat program, så jag hade lite hört mig för om man kunde få titta in i köket och få lite lektion i matlagning - och det fixade sig. Kan för övrigt säga att jag nog var alldeles nöjd med att leva "yogiliv" hela veckan, saknade verkligen inget tilläggsprogram förutom yoga, mat, relaxing, gelato (viktigt!).

Så en eftermiddag tassade österrikaren Simona och jag till restaurangen, som drivs av en alldeles underbar kvinna vid namn Francesca Monacelli. Hon driver en av restaurangerna på Villa Lina det här året (det finns två) och lagade helt underbar mat åt oss hela veckan. Meningen var att Simona och jag skulle få lära oss lite mer om pasta den här dagen. Vi började med att gå till köksträdgården efter zucchini och zucchiniblommor. Dem tvättade vi och skar sedan i små fina bitar.

Fiori di Zucchini 

Jag älskar zucchini, men har faktiskt aldrig använt blomman till något. Den lär vara god friterad, gott med mozzarella, man kan sätta det på pizza. Det kom tusen förslag vad man kunde göra med det.

Efter att vi skurit zucchinin stektes den i olja. Extra virgin olive oil menade Francesca att man ska användas till allt. Simona och jag frågade att vi båda hört att olivolja inte tål värme så bra, men det ville Francesca inte höra talas om. Till allt användes oliovolja, förutom till att fritera, då ska man använda solrosolja. Efter zucchinin stektes löken - skilt. Hemma i mitt eget kök skulle jag ha börjat med lök, sedan kastat zucchinin där på - och bränt löken. Löken behöver nämligen inte stekas lika länge som zucchinin. När man stekte zucchinin och löken skulle man samla dem på framsidan av stekpannan och med en kvick handrörelse skapa en rörelse så att grönsakerna for runt i pannan.

Simona testar

Färdigstekt zucchini

Samtidigt som man håller på med detta kokar man upp vattnet till pastan. Kom ihåg att pasta ska koka i mycket vatten så ta fram din största kastrull och minns också att salta pastavattnet med grovt havssalt innan du sätter med pastan. Min största newsflash under denna kökssession kom från pastakokningen. Jag menar, jag tycker om pasta och lagar pasta rätt så ofta. Tycker mig ha blivit bättre och bättre på kokningen MEN jag har aldrig kokat pastan halva tiden i kastrullen och därefter lyft pastan tillsammans med såsingredienserna i stekpannan tillsammans med ett par skopor av kokvattnet.

Pastan förflyttad till stekpannan och på med lite kokvatten

Och det låter så rätt ju. Pastan kokar den sista tiden med såsen, i vattnet den ska koka med. Kokvattnet innehåller stärkelse som frigörs från pastan när vattnet kokar. När pastan börjar bli färdig ska du tillägga riven parmesanost till såsen, denna blir till en slags "grädde" för såsen och ger bra smak. Och sist men absolut inte minst, 30 sekunder innan servering ska du spritsa lite olivolja med i såsen och blanda om. Den här såsen är idiotsäker. Nästan i alla fall. Det svåra är lite att ha koll på när pastan kokat ungefär halva tiden, för jag tycker att tiderna som står på pastapaketen är rätt generösa och pastan allt som oftast är klar innan paketets tid gått. Det här pastareceptet kan man göra på vilken grönsak som helst. Jag har hittills testat att göra det med zucchini, morötter och fänkål. Alla vinnare. Fänkålspastan blev ännu mer en vinnare när man tillsatte lite knaprigt stekt bacon med i såsen. Andra alternativ är svampar, pumpa, selleri etc.

Här är vår färdiga portion

Här ovan var vår färdiga portion, eller en av dem. Francesca visade nämligen olika variationer på samma zucchinipasta som vi just gjort. Den här var min favorit. Den färdiga pastasåsen har fått lite saffran på sig som dekoration. NAM säger jag.

Vi gjorde faktiskt några andra rätter också, men för att hindra det här inlägget från att bli två kilometer långt så slutar jag snart. Det enda som jag kanske vill ännu säga är att under veckan där fick vi äta flera gånger aubergine (äggplanta). Jag älskar också aubergine, som heter melanzana på italienska. I Finland tycker jag maträtter med aubergine blir ofta till en grå mössö (=mos), men i Italien fick vi aubergine i de underbaraste former. Min favorit var friterad aubergine. Guud så det var gott. Det har jag testat här hemma också och den feedback jag fått här av nära och kära har varit mycket bra.

Melanzane fritti

Melanzane con pomodori (vet inte rätterns riktiga namn) :)

Melanzane parmigiana

Jag älskade den här maten så mycket att väl hemma i Finland marcherade jag in på Akademen och köpte Saku Tuominens bok "Basta!. Jag hade hans tidigare bok Aglio & Olio, som handlar om pasta från förut och har gillat den skarpt. Nu är det bara att fortsätta på både yogaresan samt den italienska matresan. Jag förutser en tråkig framtid. Not.